Imorse när Linus väckare ringde gick jag som vanligt upp för att tömma blåsan. En lugn natt för oss alla och allt var bara frid och fröjd. Tills jag somnade om..
En oerhört vidrig, avskyvärd och hemsk dröm som gjorde mig så ledsen. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Än värre blev det då jag hörde att Linus fortfarande va hemma. Jag skyndade mig upp och fick en lång kram av honom, det bästa som kunde hända. Tårarna bara rann.. Men jag behövde inte förklara mer än att det va en dröm och få vara i hans famn tills det värsta hade lagt sig och jag gick och la mig en stund till.
Sen kom han och la sig bredvid mig tills han va tvungen att åka på jobbet. Vi hann prata om drömmen då. Den lilla stunden betydde så mycket att jag/vi fick. Dagen blev så mycket bättre och lättare direkt.
Nog för att jag är fylld till öronen med hormoner, men detta hade gjort mig ledsen i vilket fall.
Jag är så glad att jag har en sån fin sambo som jag kan skratta och gråta med, som kan trösta och förstå, som jag kan diskutera och göra upp mål med. En som älskar mig för den jag är!
Jag älskar dig! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar