Leta i den här bloggen

lördag 15 mars 2014

Tydligt NEJ!

När jag pluggade som mest och kanske även jobbade på det så kunde ibland min kropp bara helt plötsligt från ingenstans säga nej. Jag blev yr, svimfärdig, orkeslös mm. Det enda som kunde bota då var sömn och mycket vatten. Ibland fick jag lov att säga ifrån mig en dags jobb och lägga undan pluggandet för att endast sova många timmar under dagen. Sen när det var gjort hade yrsel och huvudvärk mm försvunnit och jag kunde fortsätta igen. Ibland endast några dagar, ibland några veckor. Många stressade och dåligt utsövda blir också sjuk. Det stämmer inte riktigt på mig på samma vis, jag blir sällan sjuk,  men ibland händer även det.

Natten till torsdagen gick jag upp för att ge Tilma tutten då hin var orolig men jag blev så hemskt yr. Jag satte mig på hennes golv och väntade några minuter innan jag kunde ta mig till min säng igen. Tänkte att det bara var tillfälligt och somnade om. Morgonen kom, Linus hade åkt tidigt på jobbet och 6.10 ville Tilma upp. Jag klev upp och exakt samma sak händer och det svartnade för ögonen. Fy så rädd jag blev! Satt på golvet ett par minuter innan jag kunde lyfta ur henne ur sängen. Vi satt och lekte ett tag, hela jag skakade och jag tog mig stapplandes till köket. En banan och ett glas vatten. Tänkte att då blir det säkert bättre. Icke. Allt snurrade! Blöjbyte fick bli på golvet och jag ringde gråtandes efter Linus. Han fick lov att komma hem och hjälpa mig. Strax efter 9 kom han. Jag somnade 9.40 för att sen vakna 12.30. Utan att ens ha vaknat till en gång. Snacka om att kroppen strejkade..
Det värsta var maktlösheten. Att känna att man inte orkar ta hand om sitt eget barn trots att hon är lättsam och snäll. Det gick inte! Man tänker ju att om man är föräldraledig så är man, då ska ingen behöva avstå jobbet för att kunna hjälpa mig med mitt snälla, friska barn.
Linus förstod ju allvaret och kunde komma hem. Men jag kände mig så himla liten och värdelös. Jag var så ledsen!
Dom finaste människorna har jag nära och jag hoppas innerligt att det var en engångsföreteelse. Så vidrigt hemsk känsla.

Efter sömnen var jag som en ny person. Kände inte av något. Så skönt att få slippa det.

2 kommentarer:

  1. Fy vad jobbigt när det blir så där. Sömn är viktigt men med små barn kan det ju bli sisådär ibland. Skönt att du fick sova om dej. Kram Monica

    SvaraRadera
  2. Inte skoj alls och rädd blir man. Tur det gick bra <3 / mamma.

    SvaraRadera