Leta i den här bloggen

måndag 22 september 2014

För tidigt..

Innan helgen omkom en väldigt ung kille i en tragisk olycka i stan. Magdalena Graafs son omkom även han i en hemsk olycka alldeles för tidigt för några veckor sen. Och sen den lilla pojken som försvann i Dalarna här om veckan. Som tur va kom ju den sistnämnda till rätta efter många timmar, en hel natt, ute i skogen.
Att leva med vetskapen att aldrig någonsin kunna få se, höra och krama om sitt barn igen. Jag kan inte ens sätta mig in i deras situation. Fy så hemskt!
Tilma är ju mitt allt, det finaste jag har. Att vara utan henne ett dygn bara är ju en plåga. Jag älskar att få umgås och dela mitt liv med henne. Älskade barn!

Tankarna snurrar massor när man får höra dessa tragiska historier.
Det enda jag kan göra är ju att berätta för andra om hur jag skulle vilja ha det om det händer mig något.
Jag skulle vilja att mina barn blir älskade av mina närmaste precis lika mycket som jag älskar dom själv. Ge dom all kärlek, tid och förutsättningar till ett fortsatt gott liv. Acceptera deras dagar som också är bättre och sämre, ge dom mat, tak över huvudet och massor med kramar flera gånger om dagen.
Usch. Hemska tanke! Men ack så viktig ändå. Mörkret, livet efter döden osv. Det pratas väldigt lite om det, men händer alla i sinom tid. Tungt. Obehagligt. Att aldrig någonsin få träffa en människa igen, inte ses senare, det tar verkligen slut.

Mina tankar går till alla som mist en nära anhörig, familjemedlem eller vän.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar