Slog mig ner framför Så mycket bättre, säsongsstart och Lill Lindfors kväll. Hon sa något vettigt, något som vi borde ta till oss, något vi borde tänka på, något som berörde. Hon berättade om sin dotter hon fick samtidigt som karriären var stor. Det hon då sa var att hon just då, när mycket var hektiskt, reste mycket, var alltid sen och ute i sista sekunden. Som hon nu i efterhand önskade att hon hade åkt med dottern två timmar innan till barnvakten, hade lämnat henne trygg och till mods där, att hon hade tagit en kopp kaffe och tagit det lugnt. Istället fick dottern jämt följa i stressen, bli avlämnad i fem sekunder, det var ofta skynda och vänta. För att föräldern skulle hinna med allt. Lill sa att känslorna hon förmedlade till dottern kunde tolkas som att det inte fanns tid för henne. Att hon inte önskades, att hon inte fick en trygg familj att växa upp med. Mamma var alltid stressad och barnet var den som blev skälld på, för att dennes behov inte hanns med i tillräcklig utsträckning.
Detta ser jag så mycket av idag, allra helst ute i samhället.
Kom ihåg att det är ni som har skapat barnen, önskat dom till livet, ta då deras behov på största allvar. Stäng av tv, telefon, dator, lek öga mot öga. Det finns inget som gör ett barn och en förälder så glatt och så energirikt som när man får umgås, prata och skratta tillsammans.
Kom ihåg, VI önskade dom till livet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar