Tokig

Idag har vi haft finbesök av Jessica, Elsa och Monica, så kul att ha folk här. Vi åt lunch och bara umgicks, så bra, så enkelt, så trevligt!

Tilma och Elsa hälsar på varandra, goflickor!

Den här flickan håller på att göra mig gaaaaaaalen. Många kvällar har hon vägrat flaskan. Bitit i nappen, inte gapat, spottat ut osv. Gröt har funkat, och det funkar ju bra, vilket gör att man nästan överväger att ge det varje kväll så man slipper bråka i henne flaskan. Men så i lördags, vi åkte från Bjästa och hon var trött. Hade fått gröt en timme innan vi åkte, så vi sa att vi skiter i flaskan och åker hem. Vaknar hon hemma så får hon den då, den duger ju ändå inte. Vad händer? Jo, innan vi är på Bjästamon så har hon hunnit skrika sig blå. Hon skulle ha flaska. På en gång. Inget annat funkade. Hade jag grejer för det? Nej inget vatten. Så pappa fick köra ikapp oss med varmvatten för att hon skulle sluta skrika. Hon slukade ALLT! Nu vägrar hon igen. Oftast! Ikväll gick det. Efter 1½ timme så slank den ner. Tänk om hon ändå kunde prata!!
Läggningen också. Hur sover man ner ett barn på 5½ månad som inte kan stoppa in tutten själv nog snabbt när hon dragit ut den själv? Man kan inte bara lämna hon i sängen och låta hon skrika för nappen ska hon ha och får inte i den själv alla gånger. Man bär och bär och bär. Nu somnar hon väll i rätt vettig tid ändå, men va mysigt det skulle vara om hon hade kunnat somna bredvid en i sängen efter saga och sång, icke! Då snurrar man runt runt. Blir arg som ett bi, gråter ilskt, drar ut tutten på sig själv så många gånger man kan och håller sig vaken så bra man bara kan.

Jag säger som ett barn på jobbet sa till mig förra sommaren "men fröken, har inte ens du det där tålamodet som du säger att vi ska ha".

Jag måste nog leta fram det. SNABBT!