Andra

Jag har fått lära mig, sen jag var liten att artighet och respekt tillhör god ton för möten med andra människor. Att hitta tillfällen som för båda parter blir förgyllda är guldkorn och inte ett sammanträffande.
Allt längre ner i åldrarna möter jag många gånger brister på detta. Och självklart har det mycket att göra med vad man har fått lära och uppleva.
Jag uppskattar min familj och mina vänner, jag försöker att visa glädje, respekt och artighet till alla människor jag träffar i min vardag. Jag försöker ge tillbaka allt det jag själv får. Både på gott och ont.
Jag brottas med att alla inte alls visar detta tillbaka och inte är den godhjärtade människan som visar respekt likt jag gör mot dem.
NO kiding.. Det finns såna människor runt er. Jag försöker snabbt skaka av mig dom. Tur att de är få!
Det finns dom som bara bryr sig om en själv, dom som inte hejar tillbaka, dom som visar noll respekt, och dom som tycker att det bara är synd om sig själv och tycker att alla andra är helt korkade och löjliga.
Synd för er! Jag skulle tro att ni ger alldeles för lite tillbaka till de som en gång försökt vara positivt inställda.

Jag kan inte få nog av den berömda gyllene regeln "allt ni själv vill att andra ska göra er, ska ni också göra dem". Så sant!!